Diplomatic World Sweden

 

Armeniens ockupation av Azerbajdzjans Karabach-region och sju omgivande distrikt i början av 1990-talet, och den efterföljande etniska rensningen var en tid av otaliga grymheter och extremt våld. De armeniska ledarna insåg att de fler än 700 000 människor som bodde där inte skulle vara lätta att övertala till att fly, och bestämde sig därför för att tvinga dem på flykt. Den etniska rensningen av regionen som genomfördes av Armeniens väpnade styrkor i början av 1990-talet resulterade i många humanitära tragedier under åren, men den mest tragiska händelsen var massakern på över 600 civila azerbajdzjaner i Khojaly, en stad med en befolkning på 7 000 personer, den bittert kalla morgonen 26 februari 1992.

Serzh Sargsyan, Armeniens president 2008-2018, medgav vid ett tillfälle att syftet med massakern på civila i Khojaly var att skrämma andra azerbajdzjaner och tvinga dem att fly från regionen. Sargsyan, som var befälhavare för den separatistiska regimens militära styrkor i Karabach 1992, berättade i en intervju till den brittiske journalisten Thomas de Wall från december 2000, att ”innan Khojaly trodde azerbajdzjanerna att de kunde skämta med oss, de trodde att armenierna var människor som inte kunde bära hand på civila. Vi behövde sätta stopp för allt detta. Och det var det som hände.”

De armeniska väpnade styrkorna begick hänsynslösa krigsförbrytelser för att nå detta mål. Mer än 600 personer, däribland 106 kvinnor och 63 barn, torterades och mördades brutalt. Ödet för 150 av dem, däribland 68 kvinnor och 26 barn, är fortfarande okänt. Till följd av massakern skadades 487 personer, 8 familjer utplånades helt, 130 barn förlorade en förälder och 25 barn förlorade båda. Massakern i Khojaly dokumenterades i detalj av journalister och rapporterades senare av människorättsorganisationer, bland annat av Human Rights Watch som beskrev denna tragedi som ”den största massakern hittills i konflikten” mellan Armenien och Azerbajdzjan.

 

 

Ockupationen av Khojaly, en strategiskt viktig del av Karabakh-regionen i Azerbajdzjan stad där regionens enda flygplats var belägen, var ett avgörande steg i Armeniens planer på att ta kontroll över de omgivande distrikten. Under de följande månaderna ockuperades en rad andra städer och byar i regionen, dess invånare fördrevs och alla ockuperade områden utsattes för obeveklig plundring och förstörelse.

Folkmordet i Khojaly dokumenterades av flertalet journalister och rapporterades senare av olika internationella människorättsorganisationer, däribland Human Rights Watch (HRW). HRW beskrev massmordet i Khojaly som ”den största massakern hittills i konflikten” mellan Armenien och Azerbajdzjan. Efter andra Karabachkriget hösten 2020 som slutade med Azerbajdzjans seger och de ockuperade territorierna återtagande, har betydelsen av Khojaly-tragedin ökat och allt fler stater och världsparlament erkänner den som folkmord. Hittills har 17 nationella lagstiftande organ, 24 amerikanska delstater, Organisationen för islamiskt samarbete och Turkiska staternas organisation antagit resolutioner som fördömer massakern och kategoriserar den som både ett brott mot mänskligheten och en folkmordshandling. I sin dom från den 22 april 2010 kom Europadomstolen för mänskliga rättigheter fram till en viktig slutsats när det gäller de brott som begicks i Khojaly och fördömde våldsdådet ”särskilt allvarliga handlingar som kan utgöra krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten”.

Azerbajdzjans utrikesministerium påpekade i sitt uttalande med anledning av 30-årsdagen av folkmordet i Khojaly att ”det urskillningslösa dödandet av civila i Khojaly härrörde från en politik av etniskt hat och diskriminering mot azerbajdzjaner på statlig nivå i Armenien. Det ledde till att oskyldiga människor dödades enbart på grund av sin etniska tillhörighet. De brott som begicks i Khojaly var integrerad del Armeniens politik med systematiskt våld mot azerbajdzjaner. Khojaly-massakern och andra brott som Armenien begick under sin aggression mot Republiken Azerbajdzjan, inklusive krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, utgör allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Dessa inkluderar brott mot konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, den internationella konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering med flera.”

 

2024 är det första året som Azerbajdzjan hedrar minnet av offren för folkmordet i Khojaly med staden Khojaly befriad. Azerbajdzjans antiterroroperationer i september 2023 avvecklade separatistregimen i Karabachregionen och fritog de territorier som förblev under denna regims olaga kontroll efter det andra Karabachkriget. I efterdyningarna av befrielsen och konfliktens upplösning står nu Armenien och Azerbajdzjan närmare fred och försoning än någonsin.

Den senaste tidens fredsprocess mellan de två länderna har belyst behovet av ansvarsutkrävande för de grymheter som begåtts mot civila azerbajdzjaner. Men i stället för att be om ursäkt för sina handlingar fortsätter Armenien att föra en politik som är destruktiv för den regionala freden och säkerheten. Verkligheten är att det inte finns något alternativ till att erkänna tidigare tragedier och ställa utövarna till svars för deras handlingar. Detta är det enda sättet att skapa varaktig fred, säkerhet och försoning mellan de två länderna. Khojaly, ett tragiskt folkmord som inträffade för över 30 år sedan, väntar fortfarande på rättvisa. Det är dags för Armenien att ta sitt ansvar och gottgöra sina krigsförbrytelser. Först då kan de två länderna gå vidare mot en fredlig framtid.