Den 11 maj 2026 hölls premiären av dokumentärfilmen Homeland in Memory av den svenske filmaren Mikael Silkeberg på Filmstaden Sergel i centrala Stockholm.

Vid premiären deltog diplomater, representanter för akademiska och kulturella kretsar, journalister samt gäster med intresse för Azerbajdzjans historia och kulturarv.
Premiären arrangerades med stöd av Embassy of the Republic of Azerbaijan to the Kingdom of Sweden och föregicks av en mottagning i biografens huvudfoajé.
En film om minnen som lever vidare genom generationer Homeland in Memory är en reflekterande dokumentär som utforskar det kulturella minnet hos azerbajdzjaner som tvingats lämna sina historiska hemtrakter — inte enbart som en historisk erfarenhet, utan också som ett levande kulturarv som bevaras genom musik, litteratur, folklore, hantverk och personliga berättelser.
Filmad i Stockholm, Baku och Nakhitjevan följer dokumentären Mikael Silkeberg på en resa genom arkiv, museer, konservatorier och historiska miljöer för att förstå hur traditioner överlever fördrivning och fortsätter att forma identitet över generationer.
Filmen kombinerar intervjuer med historiker, musikforskare, museichefer, konstnärer och representanter för azerbajdzjanska kulturmiljöer med visuella skildringar av azerbajdzjansk musik, ashig-konst, mattvävningstraditioner och kulturlandskap. Bland de medverkande finns den svenske historikern Bengt Jangfeldt, som berättar om de historiska banden mellan Skandinavien och Azerbajdzjan genom Nobelbrödernas närvaro i Baku, samt azerbajdzjanska forskare och kulturpersonligheter såsom Mahira Huseynova, Rafael Huseynov, Kamila Dadash-zade och Shirin Malikova. Historiska förbindelser mellan Norden och Azerbajdzjan.
En av dokumentärens centrala berättelser handlar om de historiska relationerna mellan Sverige och Azerbajdzjan under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, särskilt genom Nobelbrödernas verksamhet inom oljeindustrin i Baku. Genom intervjuer, arkivmaterial och visuellt berättande visar filmen hur Nobelarnas närvaro i Baku kom att bli mer än en industriell framgång och bidrog till framväxten av ett bredare kulturellt och socialt sammanhang kring Villa Petrolea vid Kaspiska havet.
Dokumentären uppmärksammar även tidigare nordiska möten med Kaukasus genom referenser till personer som Knut Hamsun och Erik Biering, vars skrifter skildrade Azerbajdzjan och Kaukasus under sent 1800-tal. Musik, folklore och levande kulturarv.
En betydande del av filmen ägnas åt det immateriella kulturarv som bevarats av azerbajdzjaner som fördrivits från sina historiska hemtrakter, däribland ashig-konst, saz-musik, zurna-traditioner, folkdanser och muntlig folklore.
Scener inspelade vid Azerbaijan National Conservatory och i Nakhitjevan visar hur dessa traditioner förs vidare till yngre generationer.
Dokumentären skildrar även hur många azerbajdzjaner som under olika historiska perioder tvingats lämna sina hemtrakter har bevarat sina kulturella traditioner, minnen och sin identitet genom musik, språk och vardagsliv.
Filmen avslutas i Nakhitjevan, som framställs som en plats där minne och kulturell kontinuitet fortfarande är nära sammanflätade med människors dagliga liv.
En dialog genom filmkonsten
Efter visningen samtalade gästerna med filmteamet och de medverkande kring dokumentärens teman och berättelse. Många lyfte fram filmens lågmälda visuella språk och dess fokus på mänskliga berättelser och kulturarv snarare än politiska perspektiv. Genom att förena nordiska och azerbajdzjanska historiska perspektiv erbjuder Homeland in Memory svenska och internationella tittare en reflektion kring kulturarv, identitet, minne och kulturell kontinuitet över generationer.
Premiären i Stockholm blev filmens första offentliga visning och markerade samtidigt början på en bredare dialog om filmens roll i att bevara kulturellt minne över gränser och generationer.


































Lämna en kommentar